Sillen på vårt bord
Vid de stora svenska högtiderna har det sedan gammalt serverats inlagd sill. Det spelar ingen roll om det är sommar eller vinter. Till jul, påsk och midsommar är sill ett måste på festbordet. Att vi har den här traditionen är en hyllning till det som en gång var den vardagsmat vi fick hålla till godo med och som hjälpte oss att överleva under svåra tider. När det gäller hur vi äter sill idag är det annorlunda, men vi äter fortfarande även sill till vardags.
Nubben
Den självklara drycken till sillen är en liten nubbe, dvs ett shotglas, oftast med fot, fyllt med genomskinlig sprit. En kort liten visa under tiden man håller i sitt lilla glas hör också till. Det finns otaliga snapsvisor, oftast med en skojig eller lite fräck text.
Det finns dock ett litet problem med att äta inlagd sill. Magen kan protestera med sura uppstötningar. Detta är ganska vanligt och inget man behöver oroa sig speciellt mycket för, men det är klart att det är obehagligt.
Tillagningen
De enklaste och äldsta recepten på inlagd sill är glasmästarsill. I glasmästarsill ligger det förutom saltade och urvattnade sillbitar också morötter, gul lök och kryddor.
Att det är just de här sillinläggningarna som är de äldsta recepten är naturligt, eftersom de innehåller råvaror som har funnits tillgängliga i de svenska köken sedan 1800-talet.
I äldre recept finns hela processen beskriven, nästan redan från att man fiskar upp sillfiskarna. Först ska de läggas i salt, det är också en konserveringsmetod, och sedan ska de läggas i vatten för att ta ner sältan. Innan de läggs ner i lagen i glasburkar ihop med smaksättare måste fiskarna rensas och skäras i bitar. Lagen består av socker, ättika och vatten.
I dag finns det halvfabrikat att köpa till sina egna sillinläggningar, vilket gör att den jobbiga första delen av processen redan är gjord.
